Home is wherever I'm with you

Jag ar samst pa det har just nu, jag vet.

Men ok, da var det lite bilder fran Sverige som gallde…

Stora kameran hade jag lamnat hemma och jag var inte jatteduktig pa att fota med mobilen denna gangen sa kvalitén pa det som erbjuds ar det lite sa och sa med.

Jag knappte lite med farmor Bettans kamera for att dokumentera Ottos forsta jul men jag fick inte med dem hem. I princip den enda bilden jag tog pa julafton var den pa oss tre som ni redan sett men vi hade iaf en supermysig dag hemma hos Bs foraldrar i Stockholm och jag traffade en stor del av slakten for forsta gangen.

Pa juldagen akte hela familjen ut till Tjocko och det var dags for oss att ga in i huset for forsta gangen och sedan satta igang att mala. Jag, B och farfar Hasse slet i vart hus som annu inte fatt nagot namn medans det bedrevs forskola nere i storhuset, som egentligen heter Finas efter forre agaren, dar Bettan, Tomas, Sara, Annika och Calle tog hand om Otto och Mikkel.

Vi hann med att mala vardagsrummet, hallen och toa 3 ganger samt tapetsera trappvaggen sa vi kom anda ganska mycket framat, tack vare Hasses grymma förarbete saklart!

Vardagsrum innan:

Under:

Och efter:

Men det ar ju saklart inte klart med det har, golv/tak/trappa ska malas och nya mobler ska in sedan star kok nast pa listan, sovrummet, loftet, lillstugan, trädgården…

Koket ar designat och i princip klart att beställas fran Ikea – B har suttit manga timmar pa Ikeas designsida och fnulat och Hasse har kommit med bra input och styrt oss i ratt riktning.

Men det ar inte bara att stoppa in nya stommar – grunden ska fixas, el ska dras om, avlopp ska in, vaggar ska jamnas etc sa förhoppningsvis blir det klart till sommaren sa farmor och farfar slipper ha oss springades hos dem vid varje maltid.

Vi kommer faktiskt hem till Sverige ett par veckor i borjan av mars och ska lagga ett gang dagar dar ute och da blir det nog mes fokus pa mindre fix som malning, rensning, satta hyllor och gardiner, kora ut grejer… Ja, far se hur langt vi hinner helt enkelt.

Handlar i pappas gamla mossa//I pappas gamla plyschoverall//I nya flytvasten

Vaskbad hos farmor och farfar

Brasmys

I mellandagarna var det dop for kusin Mikkel i Solna kyrka och vi har fatt det stora arofyllda uppdraget att bli hans gudforaldrar. Efter cermonin dar bl.a. Sara valdigt modigt sjong for sin Mikkel hade hon och Tomas hade ordnat ett superfint dopkalas i forsamlingsgarden dar en massa släktingar samlades for att fira detta stora.

(For er som undrar sa har vi valt att inte dopa Otto utan later honom ta stallning till det nar han blir stor nog.)

Vi hann precis smita forbi och halsa pa min gamla “familj” i Djursan innan de skulle lamna landet for nyarsfirande nagon annanstans. For er som inte vet var jag au pair hos dem i London 01-02 och hjalpte dem sedan bade nar de flyttade till och senare fran Oslo. Nar jag 2005 flyttade till Stockholm for att plugga fick jag sa otrolig snallt och generöst bo hos dem igen vilket bl.a. ledde till att jag traffade min man… Att vara student och fa bo gratis ar ju inte heller jattetrakigt.

Tack igen fina fina ni for allt ni gjort for mig.

Oscar som bara var 2,5 ar nar jag kom till dem forsta gangen, Ottilia som var 3 manader och Freja som inte ens var fodd… Dar bak, Tara och Magnus.

Lunch med Ebba, en av vara fina vanner fran HK.

Forsta gangen vi tankt halsa pa kusinerna over en fika i Bromma vande vi i dorren utan varken kaffe eller kramar da lilla Maja hade dragit pa sig nagot virus vi inte ville ha. Daremot vagade vi oss dit nagra dagar senare da storkusin Kajsa och moster Annelie visade grymma cirkustricks, langskanken Maja visade att hon minsann skulle borja ga bara ett par veckor senare och Kalle… han hade skagg.

Efter ett par lugna och skona veckor akte pappa B tillbaka till Malaysia den 5:e januari, precis for att missa tvillingmostrarnas födelsedag. Anki, Gurra och Lisa kom upp fran Ystad och mormor med man korde fran Varberg for att fira och Kalle som stod i koket hela dagen lagade som vanligt fantastisk mat.

Valling och mys hos mormor//folsemiddag//kusiner pa basta julklappen – den hemmagjorda gungan Kajsa fick av Anki och Gurra

Det dar att vi struntade i att komma in i huset forsta gangen vi halsade pa for att slippa sjuka… ja, det kunde kvitta for vi fick det anda.

Eller vem vi egentligen fick vad av vet vi nog inte men jag och Otto akte efter manga dagars forkylning pa varsin inflammation, han i hogra orat och jag i bihalorna.

Dagen efter kalaset akte vi ner till Ystad tillsammans med skaningarna och flygresan till Skurup var bland det varsta jag varit med om. Samtidigt som jag forsokte amma en ledsen Otto, som kampade med sina smärtor, i forsok att latta pa trycket i hans huvud trodde jag att mitt huvud och trumhinnor skulle sprängas och grat ikapp med killen i min famn. Ett par ganger fick Anki faktiskt kolla efter sa att det inte blodde fran orat for precis sa kandes det. Sa javla jobbigt.

Dagen efter  gick vi till vardcentralen i Ystad och fick vara diagnoser. Bada borjade pa och antibiotika och kampen om det vidriga Kavepeninet borjade.

Blandat i lite smalt vaniljglass sprutade jag in medicinen i Ottos mun samtidigt som jag hart holl honom liggandes i min famn och fick sedan trosta lange innan han slutade grata efter traumat. 3 ganger per dag.

Kampen forgaves, medicinen verkade inte pa Otto som forstatte ha upp till 40 graders feber utan fick en ny kur nar vi kom fram till Varberg som smakade jordgubb och slank ner utan klagomal. Om man kan gora en som inte smakar svettig rumpa, kan man inte fixa alla da?

Trots vara sjukdomstillstand vagade sig finaste lillebror Jon ut fran Lund for att halsa pa tillsammans med sin flickvan Agneta och vi och en Kavepeninoverpigg bebis lyssnade pa Gurra som var hemma pa permission fran Afghanistan over nyar och hans berättelser fran jobbet.

Efter nagra dagar i Skane tog vi taget upp till Varberg dar morfar och mormor Bodil vantade och precis som hemma hos farmor och farfar tog vi det mest lugnt men fick som sagt ta annu en tur till vardcentralen dar vi fick snabb hjälp. Jag var saklart sjukt nojig over den kommande flygresan som bara lag 5 dagar efter den andra kuren startade och  hela grejen att resa med Otto sa langt sjalv var liksom nog, att han da kanske inte skulle vara frisk fran sin oroninflammation (och jag fran mitt) kändes faktiskt ganska for javligt.

Men medicinen bet som tur var sa det vara bara resaensamgrejen kvar att oroa sig for. Alltid ar det nat.

Myser och bokfor med morfar

I Varberg hos morfar Curre och mormor Bodil skulle det inte bara badas i vasken som hemma hos farmor och farfar utan aven klattras pa skapen. 

En massa finingar pa samma bild! Johan och Tonje kom ner fran Goteborg for att hanga en dag och Amanda som hade mote i sodra Sverige stannade kvar pa västkusten for att traffa oss (vi time:ade faktiskt vara resor fran Skane och akte tillsammas anda fran Lund) och eftersom de traffats ett par ganger tidigare korde vi ihop allt till ett gemensamt hang hemma hos Amandas snalla mamma Anne-Marie som bjod pa god middag.

Nar vi ar i Varberg maste vi alltid halsa pa Harry sa han kan visa sina nya fardgheter med innebandyklubban. Efter matchen mot Plutto som Harry vann stort gick tavlingen sedan over till fotbollsspelet, dar Harry också vann, saklart. Mamma Emma var domare och forsokte sakert vara opartiskt i sitt jobb men jag har en kansla av att det kan ha domts lite till Harrys fordel. Men det ar bara en kansla.

Efter nagra mysiga dagar i Varberg var det alltsa dags for oss att aka hem och jag var nojig over bade det ena och andra. Bland annat att tagen skulle vara forsenade mellan Varberg och Kopenhamn dar vi skulle flyga ifrån, sa efter att pussat morföräldrarna hejda hoppade vi pa taget ner till Lund och bodde hos Jons flickvan Agneta sista natten innan avresan istallet, bara for att vara sa nara flygplatsen som möjligt pa resdagen och for att gora avståndet dit sa kort som mojligt.

Agneta, som pluggar och bor i ett litet studentrum, bjod med enorm gastfrihet anda in oss och lat oss till och med sova i hennes sang medans hon och Jon sov pa en madrass pa golvet med vaskor och vagnar runt om sig. Sadana snalla flickvanner tycker vi om och vill behålla!

Resan hem gick alltsa sedan helt ok. Vi akte Qatar Airways med stopp i Doha efter bara 6 timmar och efter nastan 3 timmars mellanlandning var det dags for nya 7,5 timmar. Otto sov ett par timmar forsta biten och i princip hela sista och det i min famn men jag fick nog bara i mig en timme totalt vilket gjorde mig mer jetlagsdackad an jag normalt brukar vara.

Nastan en vecka tog det innan vi var tillbaka pa Malaysiatid igen och bara jag skriver om det blir jag trott och vill sova. Att aka ensam med en bebis ar inget jag vill gora igen snart men maste man sa maste man, det ar bara att bita ihop och kora. Och ha mycket att snacksa pa och leka med.

Val hemma i Kuala Lumpur vantade en bebistorstande pappa som inte kunde fa nog av gos fran Ottolainen som nog langtat lite han med. Nastan tva veckor ifran varandra ar en lang tid, vi ska forsoka att halla oss ifrån det framöver.

Hur som helst, tack alla vi bodde hos, lunchade med, traffade, spelade spel eller sport med for mysiga dagar, underbart som alltid och vi tycker om er.

Nu ska jag sova, det tar pa krafterna att blogga sa har mycket.

Kram,

L

(Manga av dessa bilder har ni som foljer mig pa Instagram redan sett och det ar nog lite darfor det kanns ok att ignorera bloggen for helt tyst om mig ar det ju anda inte. mrsldflt heter jag dar, du kan ju alltid följa mig du med…)